Rasbeskrivning
Läs rasbeskrivning samt rasstandard och domarkompendie för field spaniel
En rasstandard
En rasstandard är en detaljerad beskrivning av de idealiska egenskaperna, både fysiska och beteendemässiga, för en specifik hundras. Den fungerar som en riktlinje för uppfödare och domare vid hundutställningar, och hjälper till att säkerställa att rasen bibehåller sina karakteristiska drag och hälsa.
Det är rasklubben i rasens ursprungsland som bestämmer vad som står i standarden, alltså är den svenska standarden en översättning av den brittiska.
Härunder kan du läsa den svenska rasstandarden.
Du kan även läsa domarkompendiet som tagits fram för att illustrera rasstandarden och förtydliga detaljer som är viktiga.
Rasbeskrivning
Historik
Rasen har utvecklats från gruppen landspaniel och har samma ursprung som cocker-, sussex- och springer spaniel. Här tog man tillvara de praktiska jaktegenskaperna och utvecklade en stötande och apporterande ras. Den utvecklades tyvärr till att bli en låg och lång hund med bristande jaktintresse. Under 1950-talet tog avelsarbetet ny fart och man korsade ännu en gång in engelsk springer spaniel. Rasen är fortfarande till antalet en mycket liten ras. 1974 kom den första hunden till Sverige. 1986 bildades Field Spaniel Klubben.
Användningsområde
Field spaniel fungerar idag som en anpassningsbar familjehund.
Den har god näsa och fungerar bra för olika nosarbeten, men hänger gärna med på de olika aktiviteter man vill ägna sig åt, oavsett om det är vandring, jakt, viltspår, nosework, rallylydnad, hemmatrix eller något annat. Huvudsaken är att den får vara med det familjen hittar på.
Historiskt är field spaniel en stötande och apporterande fågelhund. Spanieln ska under jakt söka i ett sicksackmönster så nära jägaren att viltet alltid reses inom skotthåll. När villebrådet flyger eller springer upp och skott lossas ska hunden stanna och därefter ska den på kommando apportera bytet till jägaren.
Rasen är envisare än de flesta andra spaniels, men den är också fridsammare.
Egenskaper / Mentalitet
Rasen är pigg och glad, men ändå sansad och lugn. Den är jämn i humöret, stressar inte upp sig och skäller mycket sällan, men pratar gärna.
Field spanielns mest utpräglade drag är dess integritet. Det är inte en hund som ögonblickligen och reservationslöst accepterar vem som helst. Detta gör att man får intryck av en viss värdighet hos rasen. En field spaniel får vara reserverad, men inte rädd.
Rasen är mycket signalsäker. Behandlad med tålamod, bestämt men vänligt, är den en mjuk hund som är mån om att vara till lags. Den är ursprunglig i sitt sätt och behöver en trygg, konsekvent och tydlig fostran redan från valpstadiet.
Den är av naturen otroligt trogen sin ägare.
De utvecklas långsamt både fysiskt och psykiskt. Tikar är fullvuxna tidigast vid 2–3 års ålder och hanar vid ca 4 år.
Storlek och utseende
Field spaniel är en välbalanserad och välväxt spaniel, byggd för rörlighet och uthållighet.
Mankhöjden för både hanar och tikar är ca 46 cm och vikten 18–25 kg.
Man kan se spår av de inkorsningar av andra raser som har skett genom åren och därför kan individer inom rasen variera lite i utseende.
Färg
Svart, blue roan (svartskimmel), leverbrun, liver roan (brunskimmel) eller någon av dessa färger med tanteckning. Hos enfärgade hundar är det tillåtet med vitt eller roan (skimmel) på bröstet.
Vanligaste färgen är enfärgad leverbrun med eller utan bröstfläck.
Alla andra färger, inkluderat rent svart och vitt, rent leverbrunt och vitt, orange, röd, gyllene eller sobel, är enligt standarden högst oönskade, men förekommer ändå.
Pälsvård
Pälsen ska vara lång och åtliggande, glansig och silkesaktig, aldrig lockig, kort eller sträv. Den skall vara tät och tålig mot väder och vind. Behäng ska finnas på bröstet, kroppens undersida och på benens baksidor, men inte nedanför hasorna.
En del valpar och unga hundar kan ha mycket tjock päls medan andra individer har vuxenpäls från början.
Vardagsskötseln består av genomkamning av pälsen, kloklippning, tandrengöring, bad, samt klippning av tassar och insidan av öronen någon gång per månad. Inför utställning eller om man vill ha sin hund prydlig så trimmar och klipper man mer.
Denna illustration hjälper dig att förstå terminologin som används i rasstandarden.