Fielden är en underbar ras men det har genom åren funnits avelssvårigheter som tidvis gjort livet surt för uppfödarna. Vi har i dagsläget till exempel många hanar som är infertila och både hanar och tikar med låg könsdrift som inte får till parningar.

Under 2021 och 2022 ledde inte ens hälften av de skandinaviska parningsförsöken till valpkullar. Rasen har en låg genetisk variation och hög inavelsgrad - på DNA-nivå är den genomsnittliga inavelsgraden 38,6% (Bannasch et al 2021), vilket är högt i jämförelse med andra raser.

Genetisk variation är en förutsättning för såväl avelsarbete (artificiellt urval) som naturligt urval (evolution). Den genetiska variationen minskar genom genetisk drift, inavel och genom avel med få individer. Genetisk drift gör att vissa genvarianter genom slumpen blir ovanliga eller försvinner ur populationen, medan andra får ökad spridning. Effekten är störst i små populationer. Field spanielrasen har aldrig haft en stor numerär, och alla dagens fieldar efter andra världskriget stammar från enbart fyra halvsystrar, en hane nära släkt till dem, samt en engelsk springer spaniel som korsades in i rasen på femtiotalet.

I takt med att graden av inavel ökar, ökar också risken för att recessiva defektanlag ska dubbleras och att det blir minskad variation bland anlag som har med allmän hälsa att göra, vilket till exempel kan leda till försämrat immunförsvar, kortare livslängd och fertilitetsproblem, så kallad inavelsdepression. Man kan sprida riskerna och försöka behålla den variation som finns genom att göra parningskombinationer där inavelsökningen är så nära noll som möjligt (enligt Svenska kennelklubben är ett riktmärke är att aldrig para hundar som ger en inavelsgrad högre än 6,25% vilket ska ses som en övre gräns och inte är en önskvärd nivå), men främst genom att begränsa påverkan från enskilda hundar genom att använda så många olika som möjligt i aveln, istället för samma individer om igen. Detta har de nordiska fielduppfödarna varit duktiga på liksom att försöka komma tillrätta med problemen genom att åka utomlands och para och genom att importera hundar från många olika familjer i många olika länder. Trots detta kvarstår problemen. Tyvärr har vi hamnat i ett läge med mycket låg variation där alla fieldar är väldigt nära släkt med varandra och där vi inte längre har tillräcklig variation för att kunna lösa problemen inom rasen.

Genetisk variation skapas enbart genom nya mutationer och genom genflöden mellan populationer. Det enda sättet att öka variationen på och få fram nya genvarianter i en ras med sluten stambok, är genom inkorsning av andra raser.